Under den första nervösa dagen nere på Svenska Mässan såg jag under föreningspresentationerna två karatesnubbar som showade och var helt sjukt coola; rundsparkar och kast. Det var Per Lundgren (nuvarande chefstränare) och Fredrik Stodne (tränare under massa år), och de fick mig på ett par sekunder att vilja komma på prova-på-träningen. Sant, karate hade jag uppfattat som lite mer 80-talskitschigt, och de verkade inte ha några svärd eller balla hoppsnurrsparkar som i kungfu-filmerna. Men om jag kunde bli ens hälften så bra som de var, så skulle jag ju vara en hur grym ninja som helst, och vinna tjejernas hjärtan samt alla världens rikedomar.

Första passet var HT 2001, läsvecka 1, tisdag. Jag gled in hur stel som helst, 75 kg tung med t-shirt och synthlugg. Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade, och kände inte en själ i hela salen. Per visade sig vara en evigt leende och hemskt trevlig person, och alla gav järnet. Stämningen var på topp; gemytlig och välkomnande. 1 timme och 45 minuter senare var jag helt slut efter att ha svettat mig igenom ett jätteroligt pass. Jag gled ut, nu bara 74 kg tung efter allt svettande. Synthluggen satt kvar. Jag kom på att jag nog skulle skaffa ett hårband till nästa pass.

Tanken var att jag skulle bli en grym ninja, och få allsidig träning på köpet. Allt detta visade sig komma serverat på ett silverfat, men utöver detta gav mig karaten så väldigt mycket mer. Jag blev öppnare och gladare som person, mer självsäker och fick en massa nya kompisar. Karateträningen visade sig vara mycket mer mentalt utvecklande än jag väntat mig, och det jag lärde mig blev applicerbart på precis allting annat i mitt nya liv som student. Till och med fler högskolepoäng lyckades jag plocka tack vare karaten. Jag började meditera innan jag gick upp på en tenta. Så släppte jag all nervositet och stress, och gick in och skrev lugnt och fokuserat godkända tentor.

Jag tror inte att min historia är särskilt unik, hundratals studenter och arbetande har genom Chalmers Karateklubb fått samma utveckling. Möjligen skulle de framhäva andra positiva sidor mer, alla är vi olika. Men klubbens mål kvarstår; träning för kropp och själ, träning för alla.

På lite olika vägar tränade jag sen i olika perioder och doser mantis- och wing chun-kungfu, taekwondo, sanshou mm. Allt var kul på lite olika sätt. Inget lärde mig att flyga över hustak, men karate är utan tvekan det mest mångsidiga. Det är karaten som har utvecklat mig mest, fysiskt och mentalt. Det är därför jag nu har återvänt hem till Chalmers karateklubb, med sin enastående atmosfär och hängivna medlemmar.

Vi ses.

/Lars Andrén, ordförande 2011-2012

Det nya året har börjat och känner mig lite stel på grund av lite lathet under jullovet. Nu har jag börjat varva upp igen och känner att kroppen är redo för ytterligare ett år i Sveriges mest tekniska karateklubb. Graderingen närmar sig (4/2) och tekniker skall slipas och späckbältet skall bort för att ersättas med ett nytt av bomull. Hoppas ni liksom jag känner hur det börjar spritta i både armar och ben bara man tänker på att stå där med en nytvättad dräkt, som bara längtar efter att få flyga fram i goda vänners lag och bli lite svettig på vägen. Vi drar igång träningen den tisdagen den 10/1 klockan 19:30 som vanligt.

 

För er som går och funderar på om Chalmers karateklubb vore något för er så rekommenderar jag varmt ett gratis prova-på-pass nu i januari. Tiderna är enligt följande:

 
Tisdag 17/1, 24/1 och 31/1 19:30-21:15

Torsdag 19/1, 26/1 och 2/2 19:30-21:15

 

Lokalen är Chalmers Kårhus där vi sprungit runt i pyjamas sen 1990. Tag med en vattenflaska och vanliga träningskläder, skor behövs inte.

 

Välkomna skall både nya och gamla tränande vara.

 
Vi ses!

 
/Per Lundgren - Tränare och glad karateutövare sen 1991
--

(\__/)

(='.'=)

(")_(")

I helgen var Lars, Dennis, Per och Sofia i Kil för lite träning med det karategäng som vår tidigare tränare och ordförande Fredrik Sodne numer tränar med i de Värmländska skogarna. Besöket var inte helt odramatiskt då Lars missade tåget på grund av stormen och fick ansluta senare på kvällen. Vi sov över hos Fredrik i hans mycket fina hus i Sunne för att på lördagen åka ner till Kil för lite träning. Det blev lite grund, kumite och kata. Som vanligt när man möter andra karateutövare så finns det så mycket att lära. Då vi glömde bort att fotografera under träningen så fick det bli några bilder på vägen hem.

 

Lars, Sofia, Dennis och Per

  

Missad vi nu att fotografera på träningen så blev det att balla ur lite på tåget istället.